De flesta rättigheter inom Sveriges gränser är reglerade av olika lagar och förordningar. Det finns inget som är obegränsad rättighet. Allemansrätten är den som berör alla som rör sig ute i naturen och omfattar många saker. T.ex: camping, eldning, bad i sjöar, blommor, bär & svampplockning.
Här är en länk till Naturvårdsverket: http://www.naturvardsverket.se/Var-natur/Allemansratten/Det-har-galler/
FN:s konvention om barnets rättigheter, eller barnkonventionen som den ofta kallas, antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989. Barnkonventionen syftar till att ge barn oavsett bakgrund rätt att behandlas med respekt och att få komma till tals. Bland annat ska barnets bästa komma i främsta rummet i alla åtgärder som rör barn. Konventionen definierar barn som varje människa under 18 år och innehåller fyra grundläggande principer som ska vara styrande för tolkningen av konventionens övriga artiklar:
Alla länder röstade för barnkonventionens antagande i FN:s generalförsamling 1989 vilket är unikt och i dag har nästan alla länder ratificerat barnkonventionen. Att ett land har ratificerat en konvention innebär att det har bundit sig folkrättsligt till att förverkliga den. Sverige ratificerade barnkonventionen 1990, som ett av de första länderna.
Barnkonventionen ger en definition av vilka rättigheter som borde gälla för alla barn i hela världen. Definitionen ska gälla i alla samhällen, oavsett kultur, religion, etnicitet, funktionshinder eller andra särdrag. Konventionen handlar om det enskilda barnets rättigheter och understryker föräldrarnas och den utvidgade familjens roll och ansvar för barnet men ålägger samtidigt staten ansvar för att skydda barnet mot vanvård, utnyttjande och övergrepp.
41 sakartiklar
Barnkonventionen innehåller 54 artiklar, varav 41 är ”sakartiklar” som slår fast vilka rättigheter varje barn ska ha.
Resten av artiklarna handlar om hur staterna ska arbeta med konventionen. Sakartiklarna ska läsas som en helhet. Det går med andra ord inte att lyfta ut en sakartikel och läsa den helt skild från de andra. Man brukar tala om att konventionen är ”hel och odelbar”.
Fyra huvudprinciper
Fyra av sakartiklarna i barnkonventionen är vägledande för hur helheten ska tolkas. Artikel 2, 3, 6 och 12 kallas för de fyra huvudprinciperna. När man läser alla övriga artiklar ska man läsa dem med huvudprinciperna ”som glasögon”.
Del av folkrätten
Barnkonventionen är en del av den internationella folkrätten, vilket innebär att staterna som ratificerat konventionen är skyldiga att göra sitt yttersta för att följa konventionens artiklar. Men det är inte möjligt att stämma en stat för handlingar som inte är förenliga med barnkonventionen i någon internationell domstol. Kritik och påtryckningar är egentligen de enda sanktioner som finns att tillgå när ett land inte lever upp till det som står i barnkonventionen. Barnkonventionen är fortfarande i dag den enda av de internationella centrala konventionerna för mänskliga rättigheter som saknar en utarbetad internationell klagomekanism.
För var och en av FN:s sju centrala konventioner om mänskliga rättigheter har en kommitté av oberoende experter etablerats. Uppdraget är att övervaka att länderna skyddar och respekterar rättigheterna i de konventioner de ratificerat.
När en stat tillträder en av konventionerna är dess regering skyldig att med regelbundna intervaller på mellan två och fem år rapportera till kommittén om genomförandet av konventionsbestämmelserna på nationell nivå.
För att övervaka efterlevnaden av barnkonventionen finns det i Genève en FN-kommitté för barnets rättigheter (barnrättskommittén). Vart femte år ska alla konventionsstater lämna en rapport till barnrättskommittén.
Efter det att Sverige har lämnat in sin rapport hålls en offentlig utfrågning där representanter från Sveriges regering får svara på frågor om rapporten. Därefter lämnar barnrättskommittén slutsatser och rekommendationer (Concluding Observations) med synpunkter på barnkonventionens genomförande, vilka förbättringar de önskar och om de ser några brister. Det handlar inte enbart om kritik utan även goda exempel lyfts.
Riksdagen har den 1 december 2010 godkänt den strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige som regeringen har föreslagit i propositionen Strategi för att stärka barnets rättigheter (prop. 2009/10:232).
1979 beslutade Sveriges Riksdag att förbjuda barnaga. Sverige är det första landet i världen som har gjort det. Här nedan kommer ett utdrag av Barnombudsmannen.
20 oktober 2004 | Nyheter
Barnaga är förbjudet i Sverige
– Det är inte lagligt att slå ett barn. Det är inte heller tillåtet för vuxna att slå varandra. Det är oacceptabelt att kränka ett barn genom kroppslig bestraffning, säger Lena Nyberg, barnombudsman.
Det var 1979 som Sverige blev först i världen med att förbjuda barnaga. Då infördes den nuvarande regleringen i föräldrabalken som lyder:
”Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling”.
Förbudet mot barnaga i föräldrabalken gör brottsbalkens regler tydligare eftersom misshandel av barn förr i tiden var tillåtet om det skedde i uppfostringssyfte. Det var därför nödvändigt att i föräldrabalken tydliggöra att det nu är förbjudet.
I förarbetena till föräldrabalken sägs det vad som ska gälla. Med kroppslig bestraffning menas främst en handling som innebär att barnet skadas fysiskt eller känner smärta. Det gäller även om det är ett lindrigt slag eller en hastigt övergående smärta. Förarbetena till lagen är tydliga och innebär att våld inte får användas i bestraffnings- eller uppfostringssyfte.
Fysisk misshandel är alltid förbjuden. En vuxen får däremot till exempel lyfta eller rycka undan barnet för att hindra det från att göra sig illa eller skada andra.
Enligt FN: s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, artikel 19 ska barnets skyddas mot övergrepp :
”Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga lagstiftnings, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavares eller annan persons vård.”
Lite historik:
1957 upphävdes en paragraf i lagen som sa att en person som ”under utövning av sin laga rättighet att aga den som står under hans lydnad, tillfogade skada som var ringa denne inte skulle fällas till straff därtill”.
1966 upphävdes den paragraf som stadgade att föräldrar ska ”ha uppsikt över sina barn och de då för att tillrättavisa barnet fick använda de uppfostringsmedel som med hänsyn till barnets ålder och övriga omständigheter kunde anses lämpliga”.
Efter 1966 fanns det inte någon bestämmelse som berättigade föräldrar att i uppfostringssyfte utsätta sina barn för kroppslig bestraffning. Men det fanns å andra sidan inte heller någon bestämmelse som uttryckligen förbjöd handgriplig bestraffning. Rättsläget var därför oklart.
Barn hade inget lagligt skydd/sämre skydd än vuxna mot att bli misshandlade/ vilket de vuxna hade. Under 70-talet debatterades barnaga och efter ett mycket uppmärksammat misshandelfall där ett barn misshandlades till döds av sin styvfar bildades organisationen BRIS, Barnens Rätt i Samhället.
Riksdagen beslöt till sist att barnaga skulle förbjudas och 1979 infördes förbudet att aga barn i föräldrabalken. Femton länder har följt Sveriges exempel att förbjuda barnaga.
Lena Nyberg
Barnombudsman
Vi står alla i en vägkorsning, vi gör olika val. Det sker hela tiden, oavsett kunskap eller slump.
Kunskap är makt, det leder också till lärdom och insikt. Insikt leder till empati och förståelse för andra människor. Många människor som upplevt hemska saker i sitt hemland och flytt därifrån, fastnar i ett tillstånd av post traumatisk stress. Det visar sig på många sett Ett är aggressivitet, ett annat är att man framställer sig själv som ett ”offer”.
Därmed förblir man passiv, liksom paralyserad i sin egen kropp. Man har hittat sin ”favoritkänsla”. Alla har en och den varierar lika mycket hos människor som personligheten.
När man hamnar i långvarig arbetslöshet eller sjukskrivning är liknande situationer. Det är då man börjar leta syndabockar. Och närmast till hand är väl ”samhället”. Det är deras fel att man blev permitterad eller fick en arbetsskada som inte ger med sig. För ingen ser det som sitt eget fel. Människan är ju sådan att de enda förseelser man överser med är ens egna.
Hur kan man bota detta? Få människor att gå vidare, att se ljuset i tunneln, istället för att fastna i ett ständigt ältande av det gamla. Det kräver mycket tålamod att inge mod att tro på sig själv och andra. Den enda som verkligen kan påverka dig är du själv. Men ofta behöver man en ”trigger” eller igångsättare till ett bättre liv. Human Invest kan bli din.
Human Invest 